0/0
0 0

Braveheart del 8 ( special

Jag fattade galopp på min häst och han flög fram i en vild galopp. Jag lutade mig fram och hängde med. Det pandoriska gruset flög runt hingstens hovar och hov skägget flög i vinden. Det fanns en atmosfär men i pandoria var allting alltid lika varmt och ibland kunde det spruta lava upp ur marken. Hingsten frustade och hoppade över en flod med lava. Darko var precis efter oss med Izzy hans mörker häst. Izzy gnäggade och manen flög som eld som just flammade upp. Men det var ju så. Misty galopperade med långa steg. Hans man och svans fladdrade i vinden likt vatten i en våg rörelse hästen var som ett med mig vi kunde göra vad som helst tillsammans. Jag lyfte min hand mot Darko. Ett eld klot kom ut ur den. Darkos häst stegrade sig. När hingsten återhämtade sig vände de om och gick. Ja vi klarade det sa jag till hingsten. Men hur tar vi oss tillbaka. Hästen var tyst. Svara då. Det såg ut som om han log men var orolig på samma gång. Misty är vi fast här??!! Hingsten som just hade tänkt galoppera iväg och slänga av mig svarade tyst. Kanske….. Hästen skrittade lugnt. Vi kom fram till en kristall det såg verkligen ut som om det var en människa inuti den. Hästen backade. Jag lyfte min hand och var beräd på att använda magin. Då hörde jag något bakom mig och Misty stegrade sig och vände om. Runt oss stod det stora varelser. Skugg sökarna omringade oss från alla håll. Min häst frustade med öronen långt bakåt strukna. Vi hörde Izzys gnäggning och såg hennes brinnande man bakom kröken. Izzy tvär stannade och stegrade sig mot oss. Hon gick in i ringen Jag såg Darkos stav snudda vid Mistys man och då stegrade han sig vilt. Manen fattade eld och jag såg rädslan i hans ögon. Han sänkte huvudet. Jag slängde mig av honom och försökte att släcka elden. När den var släckt hade han ingen man kvar. Han darrade och frustade. Vi skulle aldrig ha gått igenom portalen. Sa han. Jag och hästen som just hade flytt från den värsta personen i unerversum satt nu utan några krafter med elaka varelser runt oss. Det är kört tänkte jag. Hästen gnäggade och höjde huvudet igen. Kom här upp på min rygg det är inte slut än. Sa han. Jag satt upp på hästen och skänklade på honom i galopp. Vi sprang rakt mot Darko. Hästen hoppade av i samma sekund som Darko höjde sin stav mot oss. Det kändes som om vi var i luften i typ 1 timme men när vi landade var Darko precis bakom oss igen. Vi hoppade över en klippa och sedan en till. Utan att veta hur vi kom dit var vi plötsligt på toppen att Pandoria. STANNA!! Skrek jag när jag såg kanten Men Misty föll. Jag höll mig fast i hans man redo för att landa. Hästen fick hov fäste och jag som hade inte hade tittat öppnade ögonen. Jag satt på en flygande ROCKA en flygande FISK!! I stallet stod det ett litet föl han var hungrig och ensam. Hans ögon var matta och hans ägare hade varit borta i 2 dagar nu. Borta i en annan galax utan tid. Han ser en skugga vid dörren och gnäggar gällt. Tänk om det är hon hans ägare. Han kastar upp sina hovar på box kanten för att se bättre. Där står det en kvinna. Hennes hår är fint uppsatt. Jag har aldrig sett dig förut sa han. Kvinnan vände sig mot honom. Hennes ögon lyste rött och hennes ansikte var spökligt blekt. Hans gnäggning kvävs då han hör hennes sång. Hon sjunger om en flicka och en häst som rider genom vattnet fram till en klippa för mer än 20 000 år sedan i sin högra hand höll hon ett ljus och en gyllene harpa. Han ser hur kvinnan tar upp en harpa och sänker den mot honom. När den landar i halmen bredvid honom är den inte längre gyllene utan rostig och smutsig som om den hade legat i en mörk skog vid en mosse i över 20 000 år. Eideen gnäggar han lågt mot henne och hon nickar och lägger ner ett ljus bredvid honom. Det sista hon sjunger om är att flickan sätter ner harpan och ljuset och att Jorvik då skapas. Sedan ser han mer mat än vad han någonsin gjort förut runt om honom och sakerna är döljda under allt ovendligt hö. I en lila grotta sitter jag och väntar. Jag vet inte vad jag väntar på men jag väntar. Misty sveper runt i en cirkel lik en grå skugga. Jag reser mig upp och fångar in hästen. Den stora hästen vänder sig mot mig med en blick som säger, allt är förlorat!! Det var kallt nu och jag huttrade. När jag tittade ut ur grottan såg jag ingen. Jag hörde Darkos hingsts högljuda skri och vågade inte gå ut. Misty skrapade i marken med sin hov och lade öronen bakåt. Han började frusta lågt. Då såg jag en eld hov som var precis utanför grottan. Jag ryckte till och på några sekunder satt jag på Mistys gråa rygg. Vi hoppade ut och såg portalen. Vi kom precis igenom. Har suttit och skrivit den här i 3 timmar så hoppas verkligen att den kommer ut! /Star11